Semesterträning i Grekiska övärlden

Årets långsemester är förlagd till Grekiska övärlden. Tillsammans med familjen Thyren har vi tre veckor med härliga förutsättningar till omfattande löpträning och öppet vatten simning.

Första ön blev Santorini där vi landade svintidig efter en händelsefattig nattflygning från Arlanda. Vårt boende i Perisa innebar att löpningen blev av längs strandpromenad och smala vägar med trafik. I det stora hela bjuder Perisa på tråkig löpning. Simningen längs den vidsträckta stranden är okej men verkligen inget att uppleva rent visuellt.

Andra ön är Folegandros där vi spenderade 5 dagar. Ön bjuder på fin simning i badvik men också lite tuffare simning vid utflykter utanför badviken. Har samlade vi alla varje dag ihop en hel del distans med bra simning. Löpningen kännetecknades av påträngande värme som inte direkt blev mindre krävande i det kuperade landskapet. Det blev både ren asfaltslöpning över ön och svårsprungen terränglöpning över vassa stenar. Folegandros är en mycket bra ö för att få ut mycket löpning och fin simning. Boende kan lösas på http://www.aegean-star.gr +302106136560 info@aegean-star.gr

Löpning i Berlin

Nu under semestern hade familjen vägarna förbi Berlin. Med klockan ställd på 04:40 gick jag upp och snörade på mig mina nya Hoka-dojor. Med kort promenad i några minuter fick jag lite spänst i min trilskande vänster vad. Löpningen inleddes i mycket lugnt tempo med korta steg med distinkt hälisättning för att skona vaden. Löpningen längs grusvägarna i Berlins stora park Tiergarten kändes bra. Nere vid Brandenburger Tor var det folktomt och perfekt tillfälle att ta kort. Därefter fortsatte löpningen bort till Checkpoint Charlie. Även där var det så här tidigt på morgonen ganska folktomt, dock en del poliser som verkade börja sina arbetspass i stadens gathörn. Här vände jag tillbaks mot Tiergarten via förintelsemonumentet. Avslutningen tillbaks till hotellet gick bra. Vaden blev lite stel men kändes betydligt bättre än tidigare, kanske tack vare de nya skorna. Att springa i Berlin på tidig morgon är helt underbart. Sammanlagt blev det 13km som kändes mycket bra.

Brandenburger Tor
Checkpoint Charlie

Förintelsemonumentet

Asics Stockholm Maraton

StockholmMaraton2018

Då var det dax igen för detta mycket trevliga långlopp. Dock var det med lite mixade känslor som kröp på mig under bilfärden med familjen och Henke upp mot huvudstaden. Den märkliga våren hade inneburit mycket färre långpass och mindre antal löpträningspass än planerat. En viss oro i kroppen kring hur benmusklerna skulle reagera på distansen. Lördagen bjöd på varmt och fantastiskt väder på mellan 26-30 grader. Henke och jag åkte in tidigt och hämtade ut nummerlappar och shoppade loss i mässområdet. Stämningen var på topp när musiken dunkade loss längs vägen där startgrupperna började samlas inför kl 12. När vi andra startomgången släpptes iväg så följdes Henke och jag åt till första vätskekontrollen där jag stannade till. Henke som bar med sig egen dryck fortsatta framåt. Min löpning kändes mycket bra de första 10 km. Upp efter 15 km kändes kroppen ganska varm men det fanns klipp i steget. Pulsen var kanske lite hög men inget som oroade mig. Ute på Djurgården fick jag svårt att hänga med farthållaren och fick vid 21 km släppa och sänka tempot lite. Detta var det inledande tecknet att jag skulle få det mycket tungt. Längs strandvägen och sedan mot slottet blev det snabbt allt tyngre. Inte ens Maries och barnens  peppande kunde lyfta mig. Upp på Södermalm gick allt annat än fort. Nere vid stadsgården och bort mot Finlandsfärgorna var en stor plåga där vader, höftböjare, fötter och vadben smärtade. Upp på Söder igen i gång och krypfart. Tillslut syntes Västerbron som den här dagen var mycket lång och tycktes aldrig ta slut. Löpning längs Norrmälarstrand tuffade på men i låg låg fart. Passeringen inne vid Garmin Powezone var långsam. Efter en oändlig löpning längs Strandvägen svängde vi till slut upp mot de sista 2 km mot Stadion. Precis innan svängen upp mot Stadion stod Marie och barnen och hejade. Mira och Lina sprang med mig en lite bit och det var uppenbart för dem att jag slet hårt. De peppade allt vad de kunde. Sista svängen runt stadion kändes mycket lång. Väl inne på stadion kom den magiska känslan över mig och det var inte utan stolthet som jag trippade i mål på ben som var helt stela och med smärtande värk. Men som sagt jag kom runt på 4 tim 53 min.

  

ÖtillÖ Utöswimrun, 20 maj 2018

Loppet är på ungefär 37km löpning på grusväg och trail med åtta stycken simpassager på mellan 50 – 600 meter. Man springer i lag om 2 personer där jag och Micke bildade ett sådant par. Vi åkte ut till Utö kvällen innan, käkade på värdshuset och kröp nej i båtkojen ganska så tidigt för att vara utsövda för det kommande äventyret.

Vi vaknade tidigt och fixade en bra frukost. Strålande väder med klarblå himmel och 20-23 grader. Inför starten hade jag bett  Micke att hålla nere tempot i den inledande löpningen, men den blev ändå för hög innan vi kom fram till första simningen.

Efter första simningen kändes det bra och vi fick till ett ok tempo. Loppet fortsatte med fantastisk löpning i overkligt natursköna miljöer runt Utö. På den långa löpningen på hemvägen kroknade jag rejält och Micke var tvungen att både bogsera mig i linan och dra ner tempot. Men vi kom till slut runt på lite mer än 6 timmar.

Tankarna efter loppet var att det behövs mer distansträning då jag hade mycket stela och värkande ben efter loppet. Dock väldigt nöjd över att ha kämpat på hela vägen.

Kall april – stekhet maj

Vintern släppte till slut sitt grepp och löpning och cykling blev allt lättare och mer av. Förkylningen med hosta höll dock i sig vilket gjorde att träningen inte alls kunde ökas på som planerat. April månad innebar en klart lägre träningsmängd än planerat.

I maj kom värmen och med den nya äventyr. Min vän Micke hörde av sig om jag ville hoppa in och köra ÖtillÖ Utöswimrun  med honom då hans bror behövde hoppa av. Efter lite vånda svarade jag JA och insåg efter någon dag att jag behövde få upp distansträningen inför loppet som skulle gå två veckor senare, dvs i mitten av maj. Vädret var nu i inledningen av maj helt underbart med närmast högsommar temperaturer.

Mars slutar och April inleds med feber och ont i kroppen

Det känns som om vintern aldrig kommer att ta slut. Jag har lyckats få till ett enda cykelpass i knappt fungerande utetemperatur. Vattnet i flaskan frös. Det känns som om influensasäsongen aldrig kommer att ge med sig. Jag befinner mig i ett gränsland av ont i halsen, feber som ibland drivs upp, och bihålor som hackar i takt med en klen hosta. Just nu känns all träningstillvaro grymt avlägsen. Men snart vänder väl det och livet rusar tillbaks in i kroppen och skapar livslust och vitalitet. Snart så…vänta bara…

Jan -mars : en period som kunde varit bättre

Julen var en tid av fantastisk träning. Tyvärr blev senare delen av januari starten på lite kyla, lite krasslighet och en hel del mindre volym av träning. Februari var en katastrof med bedrövligt lite träning. Mars får ses som en ljusning med bra inomhuscykling och några bra löppass, med några riktigt starka intervallpass. Det kanske märkligaste passet genomfördes längs avgastunga gator i Amman i Jordanien.  För varje dag som går i mars så blir träningen bättre.  

   

I morgon är det dax för Sandsjöbacka trail 22km

Veckan inför morgondagens lopp har inte varit optimal. Jag har haft ont i höger vad vilket reducerat mina möjligheter till löpning. Dock har jag hunnit med två ganska så bra intervallpass på cykel inomhus. Loppet i morgon skall nog mest ses som ett fint långpass som sker i fantastisk terräng och proffsig support. Extra kul är att mina vänner Henrik och Karin skall springa vilket ger extra glädje.

1,5 vecka kvar till Sandsjöbacka trail 22k

Det känns som det är lite för kort tid kvar inför det äventyr som verkligen kan bli en vinterhöjdpunkt. Tänk att få spring längs stigar med omgivningen draperad i ett lager av vit vacker snö. Det kan blir så, eller så blir det en dag med kallt regn och klaffs klaffs. Jag skulle behöva några veckor till för att få upp farten. Senaste tiden har inneburit en total avsaknad av intervall pass.

Distansen är bara 22 k men kommer nog erbjuda en hel del mentalt motstånd då kyla och stela ben kan spela ett spratt. Snart är det dags.

 

Sjuktbra träning julen 2017

Äntligen fick vi en jul utan förkylningar och influensa. Istället blev det en jul klädd i träningenstecken med fullt av värdefulla pass. Det blev både fin löpning i milt vinterväder på 5 grader och regn, något snöslask pass, flera bra gym pass med stång och cykel. Men kanske roligast var att komma igång på min Traxc. Det blev två vurpor på Traxc:en när fastsättningen inte blev optimal. Men utan skador. Årets sista träningsvecka summerades till 11 timmar.

Träningsåret 2017 summerades till 302 timmar, med 1 Maraton, 2 halv IM och 1st Ironman. 

Träningsåret 2018 har precis börjat och det ser ut att bli ett mycket spännande år.