Asics Stockholm Maraton

StockholmMaraton2018

Då var det dax igen för detta mycket trevliga långlopp. Dock var det med lite mixade känslor som kröp på mig under bilfärden med familjen och Henke upp mot huvudstaden. Den märkliga våren hade inneburit mycket färre långpass och mindre antal löpträningspass än planerat. En viss oro i kroppen kring hur benmusklerna skulle reagera på distansen. Lördagen bjöd på varmt och fantastiskt väder på mellan 26-30 grader. Henke och jag åkte in tidigt och hämtade ut nummerlappar och shoppade loss i mässområdet. Stämningen var på topp när musiken dunkade loss längs vägen där startgrupperna började samlas inför kl 12. När vi andra startomgången släpptes iväg så följdes Henke och jag åt till första vätskekontrollen där jag stannade till. Henke som bar med sig egen dryck fortsatta framåt. Min löpning kändes mycket bra de första 10 km. Upp efter 15 km kändes kroppen ganska varm men det fanns klipp i steget. Pulsen var kanske lite hög men inget som oroade mig. Ute på Djurgården fick jag svårt att hänga med farthållaren och fick vid 21 km släppa och sänka tempot lite. Detta var det inledande tecknet att jag skulle få det mycket tungt. Längs strandvägen och sedan mot slottet blev det snabbt allt tyngre. Inte ens Maries och barnens  peppande kunde lyfta mig. Upp på Södermalm gick allt annat än fort. Nere vid stadsgården och bort mot Finlandsfärgorna var en stor plåga där vader, höftböjare, fötter och vadben smärtade. Upp på Söder igen i gång och krypfart. Tillslut syntes Västerbron som den här dagen var mycket lång och tycktes aldrig ta slut. Löpning längs Norrmälarstrand tuffade på men i låg låg fart. Passeringen inne vid Garmin Powezone var långsam. Efter en oändlig löpning längs Strandvägen svängde vi till slut upp mot de sista 2 km mot Stadion. Precis innan svängen upp mot Stadion stod Marie och barnen och hejade. Mira och Lina sprang med mig en lite bit och det var uppenbart för dem att jag slet hårt. De peppade allt vad de kunde. Sista svängen runt stadion kändes mycket lång. Väl inne på stadion kom den magiska känslan över mig och det var inte utan stolthet som jag trippade i mål på ben som var helt stela och med smärtande värk. Men som sagt jag kom runt på 4 tim 53 min.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s