Sandsjöbacka trail 37km

I söndags var det då dags för Sandsjöbacka trail och distansen 37km. Banan sträckte sig från Torget i Kungsbacka (start vid Nordic Wellness city) upp igenom Sandsjöbacka reservatet, förbi Sisjön, bort till Toyota i Mölndal och över till gamla Pedagogen, upp i Änggårdsbergen och bort till Annedalskyrkans sluttningar för att avslutas uppe vid Skansen Krona.

Loppet gick bra då jag öppnade mycket lugnt och hittade ett bra tempo i slutet av den grupp om c:a 100 personer som startade. Löpningen genom den södra delen av Sandsjöbacka reservatet var väldigt vacker, trots att det var mycket halt. Uppe vid övergången Spårhagavägen var det vätskekontroll med lite smaskiga pannkakor med sylt. Löpningen upp mot Oxsjön och Sisjön skedde ensamt med bara en enstaka löpare som ibland var framför mig eller bakom. Vid Sisjön fanns en till vätskekontroll. I det här laget kändes det av att en viss stelhet infunnit sig. Löpningen bort till Mölndal och överlöpningen till Änggårdsbergen gick bra men med viss matthet. I uppförsbackarna i Änggårdsbergen var det mycket slitsamt. De tre avslutande sluttningarna med start bakom Annedalskyrkan var bedrövligt tuffa där det mest handlade om att dra sig upp och sedan inte slå ihjäl sig på nervägen. Dock kul och knasigt sätt att avsluta. Sista hundrametrarna upp till Skansen Krona kändes bra även om det var långsam löpning. Jag hade gjort 37km och sprungit från centrum i Kungsbacka och hela vägen in till stan i Göteborg. Coolt!

sandsjöbacka1
Någonstans i Sandsjöbacka naturreservat, jan 2019

Träningströjan

Träningströjan är kanske viktigare än vad en del vill erkänna.  För många år sedan var kanske träningströjan bara ett plagg som valdes för dess funktionella egenskaper.  När vi nu visar upp oss på sociala medier tycks det som om träningströjan inte längre är vald på måfå. Tvärtom, valet av träningströja verkar nu ske med omsorg och med ett tydligt syfte att skicka specifika signaler.

Tittar vi på de stora personligheterna så är det big business avseende vilka kläder som visas upp. För oss andra som inte har tunga sponsoravtal handlar det kanske snarare om att signalera uppnådda mål med hjälp av olika finisher t-shirts eller lyfta fram nya ambitioner med de nu allt mer vanligare ‘tränar med siktet på’ t-shirts. Här kanske Stockholm marathon-tröjan är det bästa exemplet på ‘tränar med siktet på’, medan finisher t-shirts från big 5 marathons eller Ironmantävlingar inom triathlon är särskilt eftertraktade.

Naturligtvis finns det få saker som slår en finisher t-shirt från ett prestigefullt lopp. Men samtidigt kan ett lite mindre event med hjälp av ett attraktivt formspråk vara nog så värdefulla. En av mina favoriter avseende finishertröjor är från Tjörn Triathlon som i flera år hade fina tröjor med kraftfulla statements i stil med ‘Face your fears”, som gav viss pondus på det lokala gymmet. Inom triathlon är Ironman-organisationen mycket framgångsrika i att tillhanda hålla ett enormt klädsortiment som skickar rätt signaler.

Den kanske i mitt tycke coolaste tröjan är den med alla deltagarnas namn som tillsammans bildar IM-symbolen.

Just nu är en av mina mest använda tröjor “jag tränar inför” ASICS Stockholm Maraton tröjan. Grymt bra val av kulör och coolt formspråk. Att Stockholm marathon dessutom är ett väldigt välorganiserat arrangemang gör ju inte saken sämre.

asics smarathon2019

Äntligen december, nu ökar vi!

November var både toppen med en hel del bra cykling och löpning, men också dålig med förkylning och ont i halsen. Har sedan 14 dagar börjat logga vad jag äter för att få koll på vikten.

Men nu är december här och det har varit en bra helg med fylld träningskvot. Planen är att säkra upp 60 min per dag och få till några lite längre dagar. Med en lite lättare kropp så kommer löpningen flyga.

Monsterlördag 147km cykling

Tanken var och planen fanns att åka till min vän Henrik i Lerum för att köra en lugn 5-milsrunda. Men när lördagen kom så fick jag feeling och en tanke tog överhand. Att cykla de 6 milen till Lerum och köra 5 milaren med Henke och sedan cykla hem…. En kul tanke som blev verklighet. De 6 milen till Lerum gick bra. Kände dock av viss matthet när Henke och jag rullade ut mot Gråbo för de egentliga 45 km. Väl tillbaks i Lerum blev det energipåfyllning på 7eleven/Shellmacken innan jag ganska matt rullade hemåt.

I Mölndal blåste en tråkig motvind och vid drickastoppet i Lindome var det uppenbart att jag inte skulle orka ända hem innan det skulle bli mörkt. Så jag fick ringa och bli upphämtad inne vid Hede tågstation.

Det blev dock en monsterlördag på sammanlagt 147km. Inte illa för en lördag i november.

Kall april – stekhet maj

Vintern släppte till slut sitt grepp och löpning och cykling blev allt lättare och mer av. Förkylningen med hosta höll dock i sig vilket gjorde att träningen inte alls kunde ökas på som planerat. April månad innebar en klart lägre träningsmängd än planerat.

I maj kom värmen och med den nya äventyr. Min vän Micke hörde av sig om jag ville hoppa in och köra ÖtillÖ Utöswimrun  med honom då hans bror behövde hoppa av. Efter lite vånda svarade jag JA och insåg efter någon dag att jag behövde få upp distansträningen inför loppet som skulle gå två veckor senare, dvs i mitten av maj. Vädret var nu i inledningen av maj helt underbart med närmast högsommar temperaturer.

Mars slutar och April inleds med feber och ont i kroppen

Det känns som om vintern aldrig kommer att ta slut. Jag har lyckats få till ett enda cykelpass i knappt fungerande utetemperatur. Vattnet i flaskan frös. Det känns som om influensasäsongen aldrig kommer att ge med sig. Jag befinner mig i ett gränsland av ont i halsen, feber som ibland drivs upp, och bihålor som hackar i takt med en klen hosta. Just nu känns all träningstillvaro grymt avlägsen. Men snart vänder väl det och livet rusar tillbaks in i kroppen och skapar livslust och vitalitet. Snart så…vänta bara…

Jan -mars : en period som kunde varit bättre

Julen var en tid av fantastisk träning. Tyvärr blev senare delen av januari starten på lite kyla, lite krasslighet och en hel del mindre volym av träning. Februari var en katastrof med bedrövligt lite träning. Mars får ses som en ljusning med bra inomhuscykling och några bra löppass, med några riktigt starka intervallpass. Det kanske märkligaste passet genomfördes längs avgastunga gator i Amman i Jordanien.  För varje dag som går i mars så blir träningen bättre.

I morgon är det dax för Sandsjöbacka trail 22km

Veckan inför morgondagens lopp har inte varit optimal. Jag har haft ont i höger vad vilket reducerat mina möjligheter till löpning. Dock har jag hunnit med två ganska så bra intervallpass på cykel inomhus. Loppet i morgon skall nog mest ses som ett fint långpass som sker i fantastisk terräng och proffsig support. Extra kul är att mina vänner Henrik och Karin skall springa vilket ger extra glädje.

1,5 vecka kvar till Sandsjöbacka trail 22k

Det känns som det är lite för kort tid kvar inför det äventyr som verkligen kan bli en vinterhöjdpunkt. Tänk att få spring längs stigar med omgivningen draperad i ett lager av vit vacker snö. Det kan blir så, eller så blir det en dag med kallt regn och klaffs klaffs. Jag skulle behöva några veckor till för att få upp farten. Senaste tiden har inneburit en total avsaknad av intervall pass.

Distansen är bara 22 k men kommer nog erbjuda en hel del mentalt motstånd då kyla och stela ben kan spela ett spratt. Snart är det dags.

 

Sjuktbra träning julen 2017

Äntligen fick vi en jul utan förkylningar och influensa. Istället blev det en jul klädd i träningenstecken med fullt av värdefulla pass. Det blev både fin löpning i milt vinterväder på 5 grader och regn, något snöslask pass, flera bra gym pass med stång och cykel. Men kanske roligast var att komma igång på min Traxc. Det blev två vurpor på Traxc:en när fastsättningen inte blev optimal. Men utan skador. Årets sista träningsvecka summerades till 11 timmar.

Träningsåret 2017 summerades till 302 timmar, med 1 Maraton, 2 halv IM och 1st Ironman.

Träningsåret 2018 har precis börjat och det ser ut att bli ett mycket spännande år.